lisarah

då vädret blivit ryskt och min dator fått någon slags allvarlig skada har bloggen blivit stum. men senaste veckan har iallafall inte mindre än tre utav mina kära och nära blivit ett år äldre, så under dessa dagar har jag sysselsatt mig med att visa min uppskattning till dessa män.

först ut var min far och som ni ser nedan hade jag (som alltid) förberett med en present på hans födelsedag...


gratulerade min bror till 24 genom att äta hans mat, digga hans inredning och se ful ut...


hur vi skulle uppvakta oskar var glasklart... 


och presenten var...


hihi

(och ja, jag är medveten om min underbara sångtalang)

....... tills den dagen då min bror fick ett munspel i födelsedagspresent

and the strangers that you see are getting stranger everyday
and the blood continues flowing, but the brain, oh the brain slowly disappear

while your looking for some action as a hunter your on fire

there's some scary confrontations but never look them in the eye
there are miles and miles of pleasures to be had

so no, dont be sad

never be sad

gaaahhh, nu är jag enormt jävla less på att bara ligga här som en invalid liten kärring. finns inte ens nån inspiration till att trycka upp ett inlägg här. kan bero på att mina dagar består av att odla fläsk och databränna. får skavsår av sängen, tinitus av all musik och fyrkantiga ögon av allt filmtittande. medan alla andra gör något av sitt liv är ensamheten och webcamen mina bästa vänner. ska ta en bild som uttrycker hur less jag är......... fast NE. varför? jag är fan inte ens snygg. kan bjuda på en hyfsat less bild iallafall...

..... aaa eller jag trodde jag var less. om jag bara förstod innebörden av ordet l-e-s-s när jag satt där och väntade på flyget till paradiset. ja, det är synd om mig ibland. BUHU

igår morse vaknade jag av "de ringde från sjukhuset, vill du operera dig idag?"

en halvtimme senare satt jag på mottagningen och väntade på att få bli undersökt. senare blev jag placerad i en säng med en halvdeciliter vatten och sju smaskiga tabletter till sällskap. sedan skulle de ge mig dropp, vilket vi alla vet betyder att jag skulle få en liten nål i armen. och för mig som är överkänslig mot allt sånt var det inget jag direkt jublade över. (sist jag skulle få dropp var de tvungen att ge mig lugnande för att ens få in nåljäveln)

jag lyckades iallafall slappna av och de stack in nålen, men mina blodkärl reagerade med att krampa ihop sig och det hela slutade med att jag låg och grät som ett litet barn. hahahahaha. vid halv ett rullades jag in i operationssalen och fick morfin, efter det minns jag inte mer förrän jag ett par timmar senare vaknade upp stenhög med ett nyopererat knä. operationen gick bra iallafall, korsbandet var i princip av så de tog två senor från baksidan av låret och gjorde ett nytt. menisken hade en 1,5cm lång spricka, men den skulle förhoppningsvis läka av sig själv så den gjorde dom ingenting åt. trots att jag efteråt mådde sämre än någonsin vägrade jag bli inlagd över natten så jag lyckades trycka i mig en halv macka och slå en drill i toaletten, vilket var kravet för att få åka hem. så vid halv åtta igårkväll rullade jag kräkandes ut från sjukhusets entré. slut!

förresten försvann mina skor i helgen, och i måndags hittar jag ett par nya i brevlådan... ödet?