lisarah

Nu tog jag saken i egna händer och ringde till Lisa. Tänkte egentligen påminna henne om att ringa mig, men det blev istället ett samtal på 21 minuter. Under de där 21 minuterna hann jag varken säga bu eller bä. Vi hann bara prata om nationellaprovet som var igår. Första gången sedan ettan som vi kunde diskutera ett prov som båda hade gjort. Ganska kul, faktiskt. Det kändes lite ovant från en början, men det gick för sig.

Annars då? Allt känns i princip som igår.  Det mest spännande just nu är att min mor har magsjuka och jag är lite rädd att jag ska få det. Visserligen en bra bantningkur, men det är världens dödenupplevelse, att uppleva något så hemskt som att känna hur magsäcken vänds ut och in. Nu ska jag återigen vänta på att Lisa ska ringa mig. Det värsta är att hon kommer att glömma det.